Kära granne

Jag hatar vår granne. Det lutar åt att man magsjuka kommer av stress, och vem stressar mig mest just nu om inte grannen? Hon kom ju upp hit innan vi skaffade Oskar för att jag satt en lapp i trappan och ojade sig över att "nu skulle vi skaffa en hund också som skulle skälla hela nätterna och störa hennes dyrbara nattsömn." Förutom då att vi tydligen stör henne mer än någon annan stört henne någonsin redan från början. Vi spikar ju! (satte i hop IKEAmöbler) Vi spolar vatten efter klockan 11 på kvällen! (typ tvättar ansiktet innan man går och lägger sig) En gång dammsög vi klockan halv tolv en fredagkväll! (vi hade spillt ut en halv påse kornkross och var tvungna att ta det jättesnabbt för att inte trampa runt i det överallt)
Ga! Hon ska förresten inte uttala sig, hon bankar i väggar och element eller sätter på hög musik så fort hon hör minsta ljud. Helt sjuk i huvudet. Härom dagen viftade Oskar svansen mot väggen några gånger när vi gick och lade oss. Då bankar hon i elementet! Och igår kväll skällde han lite när någon gick i trappen. Då bankar hon i taket! Helt störd ju. Tror hon att hunden ska bli tystare av att det börjar banka i väggar och tak? Det hör till saken att han skäller väldigt lite, ibland går han igång lite när någon går i trappen men inte speciellt ofta eller mycket.
Och jag blir så jävla stressad och försöker få honom att inte låta så mycket, men vad kan man göra? Han måste få flänga runt med sina gosedjur eller "moff"-a till när någon går i trappan. Han är ju bara en valp! Jag blir så trött! Får ont i magen bara jag tänker på henne! Den dagen hon flyttar kommer vi att ha fest med de andra grannarna. Hon har tydligen klagat på dem med, så vi har dem på vår sida i alla fall.

Det enda positiva är att om hon bestämmer sig för att lämna in något klagomål på oss så har vi lika mycket på henne, eftersom puckot har bankat i väggen så mycket. Kan man anmäla någon för att ge en magsår?

Mitt magdjur

Jag tror att det är något som lever i min mage. Med ojämna mellanrum är det som om någonting börjar gnaga på den inifrån och det gör så inihelvete ont. Sedan i fredags har det varit såhär. Jag har väntat ut det och skyllt på magkatarr men det känns snarare som de där amöborna jag fick i Ecuador för evigheter sedan. Nu är i alla fall läkartid bokad och jag är ärligt talat lite orolig för vad de kommer att hitta. Håll tummarna för mig i eftermiddag.

Oskar har verkligen tagit över våra liv med hull och hår. Han är som en stor, studsande boll av hår, tänder och klor som vill vara med, busa och brottas dygnet runt. Han har tytt sig till mig så mycket att Janne knappt kan vara själv med honom, igår kissade han på hallmattan när jag gått trots att han varit helt rumsren annars.
De här sista dagarna har det gått bakåt till skillnad från de första då han gjorde enorma framsteg. Han har börjat vakta så smått, blivit lite nojjigare utomhus och börjat humpa oss när vi sitter i soffan. Det känns lite som att nu när han äntligen får leva i en flock i ett schysst hem så kommer alla de där unghundsbeteendena fram som undertrycktes i hans förra "hem". Spökålder blandat med sexuell mognad blandat med överskottsenergi, separationsångest och ett stort behov av närhet. Det blir lite konstigt i ett hundhuvud. Man får tänka på att han fortfarande är bebis och kommer att vara det länge till. Som tur är har vi lyckats trixa ihop så att en av oss alltid är med honom. Att lämna ensam känns inte som ett alternativ i dagsläget.

Det värsta är egentligen att båda Janne och jag är så himla stressade, han för sin tenta och jag för en redovisning. Nästa vecka kommer allt att kännas bättre hoppas jag. Vi älskar i alla fall vår lilla hund och är övertygade om att allt kommer att bli bättre och bättre. Positivt är att han är underbar på inkallning, han går oftast jättefint i koppel och han är väldigt gosig och kontaktsökande. Vi lyckades dessutom klippa några klor på framtassarna i går utan några problem. Han har lärt sig att vi blir glada om han lägger tassen i vår hand för tasstorkning och gör det hela tiden nu.

Just nu behöver jag bara bli frisk...

Stress!

Lagom till hunden lärt sig att vara lugn så kommer min stress och äter upp mig inifrån. Har fått någon jätterolig magbakterie som jag först trodde var magkatarr men det verkar inte så. Ska hålla föredrag om min praktik och har ingen aning om vad jag ska säga, måste lämna in en arbetsdagsbok som är långt ifrån klar. Men jag vill bara vara ledig! Vill gå i skogen och nosa på svampar med hunden, vill mysa med J, vill träffa kompisar och dricka varmt te under en filt.

Prozac, någon?

Välkommen hem Oskar

Efter 12 timmars bilkörning i onsdags kom vi slutligen hem med Oskar. Han var som väntat hysteriskt stressad och ingen av oss sov mer än ett par timmar natten till fredagen, eftersom han vankade av och an och skuttade/hoppade/kravlade på oss hela natten. Han har bevisat hur lite han har vistats i ett hus genom att bland annat ha pratat med den roliga hunden i spegeln, studsat runt i möblerna som en liten studsboll och klättrat upp på diskbänk och bord. Dessutom har han en tendens att kasta sig mot ansiktet och överrösa det med slickningar och gnagningar, samt hoppa upp på allt och alla hela tiden med vassa klor i högsta hugg. Efter första natten lärde vi oss att ha pyamas och efter att jag i går kväll fick en riktig snyting är nu sängen förbjudet område.

I går kväll däckade vi i alla fall allihop halv elva och sov gott i nio timmar. Inte ens en liten olycka på golvet blev det och vi är överlyckliga över att han faktiskt verkar vara rumsren.

På inrådan av vänner som är duktiga på omplaceringar så gör vi inte så mycket nu i början utan går mest långsamma promenader och tar det lugnt ihop. Han har faktiskt börjat kunna varva ner och till och med ligga lugnt bedvid oss hemma. Jättemysigt med en hund som sover på ens fötter!

Sammantaget är Oskar lite mer att jobba med än vi hade räknat med men å andra sidan mycket gosigare, kontaktsökande och lyhörd än vi hade vågat hoppas. Vi är övertygade om att han kommer att bli en toppenhund efter arbete och tid!


Internet?

Eftersom vårt internet har pajat så blir det ett mycket sporadiskt bloggande för tillfället. Jag hoppas på att det kommer att vara fixat om ett par dagar - håll ut!

Idag har jag gjort den sista klickerträningen med hjortarna. Känns lite vemodigt men samtidigt skönt att inte behöva¨vara fast i skogen längre och i stället kunna sova hemma. Och på torsdag flyttar Oskar hit!

Ännu mer hund

Snart, snart, snart får jag vara hemma i stället för att vara fast ute i ödemarken! I morgon åker jag hem över helgen, sedan tillbaka på måndag men stannar bara max tre dagar, kanske bara en! Wiii! Kommer iofs sakna mina söta hjortar men som tur är får jag ju en hund att pussa på i stället.

I helgen ska ännu mer förberedas inför hundankomsten. Frys och kyl ska fyllas, DAP (spray som består av tikens lugnande hormoner, lugnar stressade hundar) inhandlas, hundmat och laxolja inköpas och lägenheten valpsäkras. Allt för att göra flytten så lätt och smärtfri som möjligt för Oskar. När han har kommit hit kommer Janne och jag att vara hemskt tråkiga den första tiden. Om ni inte förstår varför kan ni ju jämföra det med att få en hem en liten bebis - bara det att bebisen väger 20-30 kg och består av en hårig boll full med energi och antagligen en hel del problembeteenden. Då kanske ni kan ursäkta oss ett tag, medan vi försöker att rädda våra möbler från att bli uppätna?

Veckans varning: Halsbandet/selen som utvecklats av allas vår Cesar Millan för att lära bångstyriga hundar att hålla sig i skinnet. Pröva att sätta fingrarna strax under öronen, precis bakom käkbenet där det är ganske mjukt. Tryck så hårt du kan. Hur känns det? Inte så skönt va? Föreställ dig då att i stället för dina fingrar är det en tunn kedja/snöre som går runt hela halsen och trycker på motsvarande sätt och som någon rycker kraftigt i då och då.
Detta tortyrredskap har nu letat sig hit från Millans tortyrkammare och säljs i en djuraffär nära dig. Gör en insats för landets hundars välbefinnande och vägra befatta dig med det, samt sprid informationen till ovetande hundägare. Förhoppningsvis kan vi med konsumentmakt utrota denna styggelse innan den har kommit ut på gatorna.


Oskarföreberedelser

Internet hade slutat fungera när jag kom hem. Ringde Tele2 som spenderade halva dagen med att fixa det och sedan ringde tillbaka och berättade att det var vårat fel. Vår värdelösa router hade tydligen satt internet ur spel för hela huset. Jag såg tusenlapparna fladdra förbi framför ögonen, men tro det eller ej -vi blir inte skyldiga någonting. Däremot har vi frotfarande inte internet och ingen vet när det behagar dyka upp igen.

i fredags var det shoppingdax åt den nya lille familjemedlemmen. ÖB hade ungefär en promille av utlovat sortiment och det blev inte många inköp där. En billig klosax, bajspåsar, tuggpinnar, koppel och lite annat smått och gott bara. IKEA var nästa stopp och även de hade sållat bort en del. En mysig hundsäng, matskålar, filtar, en pläd och några tjog gosedjur lyckades jag i alla fall hitta.

BÄSTIS hundsäng och BARNSLIG giraff från IKEA

Sist åkte jag till en djuraffär och köpte ett blinkande reflexhalsband, tuggpinnar, hundshampo och en KONG (sjukt bra aktiveringsleksak). Jag inhandlade även en reflexväst. Inga överkörda eller skjutna hundar här inte! Ska man gå i skogen vid den här tiden på året behöver ju både hund och matte väst för att inte riskera att bli skadeskjutna. De där jägarna är som tokiga!

Nu är det i alla fall bara 10 dagar kvar och nedräkning för när det lilla pyret kommer hit. Jag har börjat oroa mig för november då jag går i skolan 3 timmar de flesta dagarna - tänk om han är omöjlig att ha själv. Fast är det så så får J och jag helt enkelt turas om att vara hemma med honom. Det är ju bara en månad, sedan har jag hur mycket tid som helst. Längtar!

En sista sak: Vi har bestämt oss för namnet Oskar och registrerat honom nu!

Veterinärbesöket

Veterinären ringde mig och berättade att hunden var "frisk som en nötkärna förutom en sak."
"Ga", tänkte jag och fick hjärtat i halsgropen.
"Han har bara en testikel." sa han allvarsamt.
"Jaha?" sa jag och fattade ingenting. "Är det från någon olycka, eller har han bara det?"
"Nä, han har bara det. Men det är ju inget han märker av, det är mest om ni ska avla på honom"
"Avla? Nej, jag tror inte det..."

Avla på en omplacerad hund utan papper och med okända föräldrar? Kära nån då. Men bortsett från stenbortfallet så var alltså hunden frisk, och enligt veterinären "mycket trevlig och snäll. Blir säkert jättefin med lite aktivering". Vår hund!

Så för er som inte har fattat det än är det nu officiellt: J och jag har adopterat hunden. Vi åker och hämtar honom om två veckor och två dagar. Wiii!

Söta, söta hunden


I eftermiddag ringer veterinären och berättar hur det har gått. Nervöst!
Vi funderar just nu på något namn till det lilla livet (nytt liv = nytt namn). Vi har några på g men förslag emottages tacksamt.

Är det bara jag, eller tyder det där huvudet, ögonens placering och utseende och de kraftiga frambenen på lite amstaff kanske?

Just nu längtar längtar längtar jag tills om 2½ vecka! Hoppas att tiden går fort och nattfrosten dröjer.

Hund

Håll tummarna för den lille hunden hos veterinären i morgon!

Hunden


Hur söt är han inte? Smal och eländig men så söt . Hur kan någon människa vilja avliva det här underbara djuret? Tur att han nu är räddad i sista sekunden.

Helgen har bestått av etologiföreläsningar i Linköping och firande av Js födelsedag. Föreläsare som Per Jensen och Sverre Sjölander förgyllde kursen och ämnena var bla Hundens sinnen, Riktad kommunikation hos delfiner och Vargens biologi och beteende. Roligt! Natten spenderades på hotell efter kinamat och mys. En riktigt lyckad helg helt enkelt.
Nu är det inte så fasligt långt kvar på praktiken, bara knappt tre veckor. Sedan kommer jag - tro det eller ej - vara hemma! I alla fall till i december då jag ska tillbaka till forskningsstationen med etologikursen i två veckor. Men mest kommer jag att vara hemma, hemma och hemma. Härligt!

Hund

Jag fick ett mail idag. Vanvårdad retrieverkorsning söker akut hem, annars avlivas han av ägarna den 30e september. Vill jag ha en akut, 10 månaders, hyperaktiv retrieverkorsning? Svar: ja! Tyvärr är nog mina krav för höga på den stackars jycken, han måstevara rumsren, kunna åka tåg och buss och vara ensam utan att bli galen, annars kan han inte bo här ute på forskningsstationen med mig resten av tiden. Men uppfyller han dem, och någon kan hjälpa mig med att frakta hit honom från Skåne så är han väldigt välkommen. Jag börjar tro att djur är ingenting man bestämmer att man ska ha, letar upp och ser ut. Man får dem helt enkelt. Oplanerat kommer någon och kastar ett djur på en och sedan är man fast, förälskad och lycklig. Så har det i alla fall varit med marsvinen och jag börjar inse att det kommer att bli så med hund också. Om inte nu så inom en snar framtid.

Sugdag

Idag är allting bara skit. Jag vill bara gömma mig i ett varmt täcke och gråta. Inte gå upp, inte gå ut, inte träffa någon. Till och med hjortarna driver mig till vansinne fast de bara vill gosa och tugga på mina kläder. Observationerna i morse gick åt helvete för att ingen ville bli obs-ad, de ville bara stå hos mig och äta mitt sittunderlag, klia sig mot mitt block och knyta upp mina skosnören. Jättemysigt, om jag inte hade velat ha dem på lite avstånd.

Igår i hagen började alla hjortarna plötsligt spana inåt skogen. Jag undrade vad det var och får till min fasa se en jägare med geväret på axeln. Han är på väg att smyga ner mot oss men ser i sista sekunden staketet och vänder. Ville han skjuta hjortarna, eller var han bara nyfiken? På att faktiskt få se de varelser han dödar i livet. Se hur de rör sig, interagerar och kommunicerar. Inte bara se dem som kött eller ett prestigefyllt dödande. Det kommer jag aldrig att få veta.

Nu ska jag klicka hjortarna i ett par timmar, äta lunch och sen förbereda mig för hemfärd. Kanske ligger det där täcket och väntar på mig hemma?

Vad händer?

Livskrisen har lett till en drastisk ändring av planer:
Ändring 1: Ta en kandidatexamen till sommaren i stället för en master längre fram
Ändring 2: Börja jobba med något som är intressant. Förslag emottages tacksamt.
Ändring 3: Skaffa hund relativt snart, helst inom det närmaste året.
Ändring 4: Antagligen inte doktorera, i alla fall inte inom den närmsta framtiden.
Ändring 5: Så småningom ha råd att göra någonting annat än att sitta här och blogga om vad jag egentligen skulle vilja.



Hur lång tid tar det att avanmäla ett tv-innehav från radiotjänst? Det kommer jag snart att bli varse, och ni med. 
Dag 1: E-mail skickat till Radiotjänst. När jag kom hem märkte jag nämligen att min TV gått sönder och vill därför säga upp mitt tv-innehav med omedelbar verkan. Jag gav mitt telefonnummer för eventuella frågor.

Dagens soundtrack: Happiness is a warm gun - the Beatles

Idag

Jag är lite lugnare idag. Har en någotsånär plan för i alla fall det närmaste halvåret nu. Dessutom ringde söta J och sa att han kommer hit redan i morgon i stället för nästa vecka. Mysigt!

Regnar gör det såklart igen men jag hann i alla fall avsluta novel object studien i förmiddags och tänkte bara obs-a nu. Det får nog bli i morgon då... Känner mig lite allmänt less på vädret och att inte få något gjort men det är väl inte så mycket att göra åt saken.

Hundkrisar fortfarande men har gjort en deal med mig själv. När jag har startat företaget och fått igång kurserna får jag börja titta på hund. Inte förr. Teddy får tyvärr åka till någon annan.

Ångest

 Teddy från Irland behöver ett nytt hem (www.hundarutanhem.se)

Jag har ångest. Pluggångest. Framtidssångest. Hundångest.
Pluggångest för att jag inte vet vad jag ska läsa. Vad ska jag välja?
Framtidsångest för att jag inte vet vad jag vill göra! Vill jag verkligen det här? Eller vad vill jag???
Hundångest. Jag vill ha en hund! Nu! Helst vill jag ha lille 8-månaders Teddy, en labradorblandning från Irland som behöver ett nytt hem.

Mitt i ångesten ringde tv-licenstanten. Hon var norrländsk och blev inte skrämd av mitt morrande i luren. Så nu betalar jag 169:- i månaden i tv-licens. 169:-! Det är mer än vad marsvinen kostar. Jag skulle alltså kunna ta 2 omplacerade marsvin till för samma pris. Eller ha ett fadderbarn i Afrika. Eller ha råd att på bio ett par gånger. Eller spara pengarna och varje år öka kapitalet med 2028:- Ga. Jävla SR.

Regn, regn, regn

Regn, regn, regn. Och ingenting finns det att göra. Visst skulle jag kunna ta på regnställ och sätta mig i hagen och obs-a men det känns sådär lockande när jag vet att anteckningarna kommer att vara oläsliga och hjortarna bara stå och gömma sig under ett träd. Ga!

Jag har i alla fall gjort lite andra nyttiga saker idag. Bestämt vilka hjortar som ska få fajtas över en matskål på torsdag och förberett kommande försök så mycket som möjligt. Dessutom har jag skrivit en arbetsansökan och läst ett kapitel i en bok om djurs kommunikation. Alltid nåt.

Regn, regn, regn. Ska det någonsin sluta?

Läste ett citat från en författare som jag inte kommer ihåg namnet på, men citatet  har fastnat på mig.
"Det enda som hjälper mot tankar är hud. Det enda som hjälper mot hud är kallt stål "

Är det bara jag som tycker att det är sjukt bra? Så träffande, så olyckligt och fruktansvärt men så sant.

Detta kräver kaffe. Tredje koppen idag redan.

Fästingar från yttre rymden

Tog en runda i skogen och kom hem med en massa god svamp. Hittade KarlJohan, taggsvamp och svart trumpetsvamp! Galet, några de godaste svamparna som finns.

J har lovat att som en duktig hemmaman ha middag färdig när jag kommer hem i morgon. Han frågade om recept på ostsås - vågar man hoppas på lasagne kanske?

Ga! Hittade precis värsta monsterfästingen som kröp runt på min mage. Och för en kvart sen hittade jag en lika stor på ryggen. Dags för dusch!

Mina vänner hjortarna



Efter en helg full av mys är det snart dags att återvända till mina vänner hjortarna.
Idag är jag bakis och lite trött och hoppas på att kunna få skjuts i morgon. Det ser dock ganska mörkt ut för tillfället. Det innebär tyvärr pendel från centralen vid 6-tiden i morgon bitti... mindre kul. Förhoppningsvis kommer jag i alla fall slippa åka kommunalt varje gång.

Nu ska jag finslipa den skriftliga redovisningen och sedan umgås med pojkvän och grisar tills det är dags att gå och lägga sig (tidigt).

Vad har ni hjort?

Jag hade ingen aning om hur svårt det kan vara att välja ut en hjort, få den att följa med och gå in genom en liten grind, utan att alla andra också smiter in. Ofta ligger de och halvsover och vill då mest bli kliade mellan öronen i stället för att resa sig. Så då får man klia dem en liten stund och sedan locka upp dem på fötter. När man äntligen lyckats med det ska det sträckas och gäspas och under högjludda heja-rop från mig till slut börjas gå framåt mot grinden. Då har alla kompisarna också vaknat och vill vara med och leka. Så när man äntligen kommit fram till grinden har man inte en hjort, utan tio hjortar som vill in, helst samtidigt. Om det inte är så att just den hjort man letar efter gömmer sig längst ner i hagen på fyra hektar och alla andra gärna vill följa med ner och leta. Men inte gå upp till paddocken sen igen.

Idag har jag med andra ord lärt mig att fixa och trixa för att få de små liven att göra som jag vill. Tur att de är så söta och trevliga att man omöjligt skulle kunna bli arg på dem, man skrattar bara istället.

Efter en dags hjorttrixande bestämde jag mig för att gå på svampletningstur och lyckades, trots mitt excellenta lokalsinne, gå ganska mycket vilse. Mycket svamp blev det. Nu är jag öm i kroppen och har plockat bort två fästingar redan. Ser fram emot en skön säng och hoppas att elementet i min lilla stuga magiskt lagar sig till i morgon så det är varmt när jag stiger upp. I morgon blir det hemfärd för helgen och en massa gos!

Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0