wiii

En liten hälsning mitt i semestern (eller, i mitt fall mitt i exjobbet)!
Bloggen uppdateras sporadiskt just nu som ni säkert har märkt. Jag håller på att analysera filmer till mitt exjobb om positiva känslor hos hund och kämpar på för att bli klar till i slutet på augusti.
Samtidigt klurar jag på höstens kursutbud för att göra det så bra som möjligt. En nyhet blir öppenträning, dit man kan komma och träna med andra hundar som störning. Nyhetsbrev kommer när allt är klart! Finns du inte med på listan? Anmäl dig till nyhetsbrevet på www.guldhunden.se

Så länge delar jag med mig av ett sommartips för varma hundar: isglass!
Häll torrfoder/frolic/ost eller något annat smaskigt i en plastbytta och fyll på med vatten. Släng in i frysen och plocka fram dagen efter när det är som varmast ute. Mycket uppskattat på picnicen eller långpromenaden!
Här tar "mina" hundar en välbehövlig glasspaus från leken:

Sissie


Elvis


och Oskar såklart!

Egentligen ska jag göra klart artikelredovisningen till i morgon men det går lite trögt... så i stället delar jag med mig av lite nygamla bilder på Oskar!
Den som inte skriver att han är söt är inte min vän!


Gosplutten i husses knä


På marsvinsjakt


Mys i soffan


Ännu mer mys (Ja, han la sig såhär själv!)


Dags att resa sig


Funderar över livet...

Det snyggaste jag sett på länge:

http://myltan.blogg.se/

Titta och njut!

Så trött på allting. Vad händer egentligen? Jag vill bara bort, göra nåt annat. Inte vara här. Inte gå i skolan, inte jobba, inte vara ledig.
Vill ha semester men tanken på att inte göra någonting stressar sönder mig. Vill umgås men det  får mig att må illa. Vill uppnå någonting men att få krav på mig sliter sönder mig inifrån. Om bara alla ville lämna mig ifred, låta mig vara. Eller ta hand om mig utan att ställa några krav tillbaka. När är det egentligen min tur att bli omhändertagen?

Känner mig så himla liten igen...

Om ni bara ska se en reklamfilm det här decenniet så se Björn Borgs love for all:

http://www.youtube.com/watch?v=JX4ug55rh5U

De skapar historia, de går dit ingen annan vågar gå. De bryter mot alla tabun som heteronormen skapat i den här sjuka jävla världen. Och jag kan inte sluta gråta när jag ser den. Se den, gråt, och upplev en bit historia in making.
Björn Borg. Det trodde jag aldrig. Grattis, ni har min respekt för resten av mitt liv.

Jag blir ledsen när jag blir kritiserad av folk jag brukade lita på. I alla fall när kritiken är totalt omotiverad och beror på att de inte känner till fakta. Jag vet vad jag sysslar med, men jag - precis som de! - är bara människor. Varken de eller jag är övermänskliga och borde verkligen inte gå runt och låtsas som det. Det är bara en jävla dubbelmoral och det irriterar livet ur mig när de gör så.
Och ja, jag blir faktiskt ledsen. Men det skiter visst de i?

Idag ska jag plugga hela dagen. Omtentan på måndag måste fixas galant! Lyckligtvis har en snäll vän ställt upp som hundvakt, annars vet jag inte vad jag skulle gjort. Nog för att man måste offra saker för sin lilla hund men vid det här laget har jag inte tagit en enda poäng på två månader och börjar oroa mig för CSN. Det är ju liksom inte bara att stanna hemma hur man vill bara för att man råkar plugga. Det är ju en fördel om man får CSN så man har råd att köpa mat, försäkring mm till det lilla livet också.

Idag är jag alltså sur och ledsen, som jag har varit till och från ett par veckor nu. Det är tungt när det bara blir mörkare och mörkare ute. Och inte blir det bättre av bittra kommentarer.

Så var man hemma igen. Eller, hemma har jag faktiskt varit i nästan en vecka nu. Fältarbetet gick åt skogen pga Oskars separationsångest så vi fick åka hem igen. Efter den persen har vi båda sovit gott och myst framför tvn i några dygn. Nu börjar det kännas som vanligt igen.

Hundmässan i söndags bjöd på en massa gratis hundmat och inköp av diverse illaluktande tuggsaker. Oskar var lyrisk när jag kom hem och försökte bygga bo i min väska. Tänk att döda grisdelar kan lukta så gott för en liten valp!

Wiii!
Idag har jag bara levt på resorb, te, äpplejuice, druvsocker och laxermedel. Jag växlar mellan fruktansvärda hungerskänslor och hysteriska energiutbrott. Bara en liten macka med smält ost kanske... Eller choklad, smält, flytande, underbar choklad... Nej! Räkor! Det är det jag egentligen vill ha!
Ga.

I morgon är mardrömmen över och jag ska frossa i sushi (eller hamburgare eller vad fan som helst) efter undersökningen.
Just nu är jag sockerhög och började titta på tatueringar på internet. Man ska absolut inte tatuera sig när man bara levt på socker en hel dag. Det konstaterade jag snabbt efter att ha fnittrat i tio minuter åt att tatuera in ett anus i nacken (fråga inte ens).

Dags för lite mer socker!

Imorgon får jag inte äta någonting utan bara dricka klar vätska och äta laxerande hela dagen. Någon konstig bantningskur tror väl ni som inte känner mig? Nejdå, däremot ska jag genomgå en plågsam läkarundersökning (gissa vilken?) på torsdag och måste förberedas. Mindre roligt, jag ska kräva lugnande och smärtstillande i massor.

Tyck synd om mig!

I morse när jag vaknade var allt vitt, vitt, vitt. Så underbart! Jag älskar snö, blir alltid på så bra humör när världen lyser trots mörkret ute. En annan som älskar snö är Oskar, som fick se det för första gången. Betyget blev väl godkänt, särskilt att leta godisar var populärt.
Snöhund!

Kärlek är att gå ner och ta striden med grannen vars bankande i elementen ger mig magsår.
Kärlek är att köpa en fickkalender för första gången i sitt liv för att bevisa att man ska bli bättre på att komma ihåg saker.
Kärlek är att längta efter mig när man är på jobbet och berätta det efteråt.
Kärlek är att köpa choklad till mig när jag är ledsen.
Kärlek är att älska mina djur lika mycket som jag gör.

Kärlek är allt det vi har varje dag. Vi pratar, vi skrattar, vi gråter. Vi lever.

Jag älskar dig så mycket.

Igår fyllde Oskar ett år! Det firades med ett första hundmöte som besannade mina farhågor - hunden kan inte prata med andra hundar! Han hade inte en aning om vad Swanny mycket tydligt sa till honom och var helt inkapabel att svara henne. I slutet lyckades han till sist klämma fram ett par lugnande signaler och vi var nöjda med det. Det kommer krävas mycket träning med språksäkra hundar och absolut inga oplanerade möten på mycket länge! Skönt att få veta i alla fall. Men han var inte aggressiv utan glad, visste bara inte hur han skulle kommunicera.
På kvällen fick han sin födelsedagspresent - ett rökt märgben. Det gjorde stor succé och han smög iväg med det som en liten tjuv. Så söt!

Eftersom mitt liv bara kretsar kring valpen just nu missköter jag skolan och träningen som bara den. Det börjar bli rätt jobbigt men jag har verkligen ingen motivation. Har ingen lust att plugga , vill bara vara utomhus och luffa runt i skogen. Eller sitta hemma och titta på film. Jobbigt.

Tjejmiddagen som jag missade att skriva om igår var hur mysig som helst. Vi blev inte så många i slutändan, bara fyra, men det var sjukt trevligt. Lagade vegetariska wraps till huvudrätt och glass med maräng och chokladsås till efterrätt. Trots en dunderfökylning kände jag mig ganska pigg. Det kan eventuellt ha förklarats av stora mängder vin. Men dagen efter var helt okej så det kan ju inte ha varit så farligt.
Oskar betedde sig exemplariskt hela kvällen, jag trodde inte att det var sant. Han charmade alla och var helt underbar. Sov under bordet större av tiden, blev gosad och pysslas med och njöt som en prins. Gullhund!
Vid halv ett hade tydligen grannen fått nog av vårt pratande (?) och började banka i elementen. Anledningen till bankandena var i turodning:
1 Jag öppnade dörren till köket
2. Bella sköt ut sin stol från bordet
3. Jag hostade.
Mina gäster trodde inte att det var sant och när hon en halvtimme senare satte igång igen av okänd anledning ringde jag störningsjouren. När jag lagt på bankade hon igen och när jag gått och lagt mig och höll på att somna vid halv tre var hon igång igen. Jag håller på att stressa ihjäl mig för den här människan, hon är ju inte riktigt klok! *magsår*

Nu är det dags för lunch, sen en långrunda och sen ska jag verkligen plugga!

Såklart är jag sjuk igen. Så jävla trött på att må dåligt och vara stressad och omotiverad i skolan. Är lite avundsjuk på J som ska jobba ett tag och slippa skolstressen. Varje gång jag tänker på att börja jobba vill jag plugga och varje gång jag pluggar vill jag jobba... ga.

I morgon är det i alla fall tjejmiddag och det ska bli supermysigt! Hoppas att jag inte smittar mina gäster bara... men de får väl hjälpa till att laga maten helt enkelt.

De senaste veckorna har faktiskt varit rätt tunga med en hel del saker. Kompisproblem, skolstress, hundbekymmer och nedsatt immunförsvar. Ser inte riktigt slutet på det... Kanske julledigheten kan hjälpa till att ge svar på en del frågor. Att vara hos föräldrarna brukar ju gå ut på att inte göra någonting mer än att äta och gå promenader. Något som passar mig och Oskar perfekt. Mer ledighet till folket!

Jag var så nervös för tentan i etologi morse. Min motivation har försvunnit totalt och med sjukdom och hund så har jag inte pluggat alls. Men det gick bra! Hundträningen har hjälpt mig så mycket och det är verkligen lätt att relatera till etologiska frågeställningar. Wiii!
Efter tentan bar det iväg hemåt för att lösa av J som skulle till skolan. Efter lunch tog jag och Oskar bussen till Universitetet och sedan gick vi till 4H-gården och kikade på en massa djur. Korna var väldigt konstiga och lite läskiga men när han sen fick springa runt i lina någon timme var dagen räddad. Vi mötte upp J när han var klar i skolan och tog bussen hem tillsammans. Oskar lade sig ner på golvet i bussen och jag trodde inte att det var sant. Klickade lyckligt och Oskar blev glad. Sedan försökte han omärkligt krypa närmare barnvagnen som luktade så gott men det genomskådades snabbt.
En sån genommysig dag!
Ikväll är det fest hos Denise och jag funderar på vad jag ska ha på mig. Ska bli kul att träffa hennes tvåbenta engelsman. Dags att hoppa in i duschen!

Det gör så fruktansvärt ont i hjärtat när man utan att tänka sig för kommer mot hunden med en marsvinsgren (äppelkvist för dem att gnaga på) i handen och han kastar sig ner på rygg och uppträder som att man ska döda honom. Den underbara valpen med världens mjukaste öron och gosigaste slickar, hur kan de ha misshandlat honom?

Och jag gråter inombords, kastar grenen på marken och häller ut en näve godis över den. Oskar ser lite gladare ut och när han sedan får gnaga av en bit av grenen på golvet och springa runt med är lyckan gjord. Det är bara matte som fortfarande snyftar.

Tänkte bara dela med mig av en vanlig kväll här hemma:
Marsvinen har fått för sig att de behöver ännu mer mat och att de trots sina något falukorvslika utseenden är totalt utsvultna. Därför tjuter Kummin i högan sky medan Curry i någon sorts kamikazemanöver försöker klättra över kanten på deras öppna bur. Där nedanför väntar Oskar tålmodigt på att ett marsvin ska dimpa ner i käften på honom.
Efter att ha avstyrt marsvinens gemensamma självmordsbeteende genom att lägga ett kompostgaller på deras bur ser jag att Oskar har hittat sin nya, underbara leksak: ett tjockt rep med en massa knutar på. Det skuttar han lyckligt runt med och dänger med jämna mellanrum i golvet, vilket leder till att vår fruktansvärt ljudkänsliga granne börjar köra trumsolo på sitt element. Oskar stannar uppför ett ögonblick och fortsätter sedan med förnyad kraft - tänk att leksaken även har ljudeffekter!
Vid det här laget börjar mitt blivande magsår så smått göra sig påmind och leksaken byts mot en lugnande tuggis. Även grannen lugnar så småningom ner sig men bankar igen när Oskar viftar svansen mot väggen ett par gånger när vi går och lägger oss. Golvet i sovrummet är täckt av madrasser för att Oskars tassande inte ska störa mer än nödvändigt. Jag smyger snabbt i säng för att inte få tårna uppätna och utkämpar sedan en liten strid för att få ha sovplatsen för mig själv. Det gäller att parera snabbt så att hunden inte lyckas komma upp i sängen. Har han väl kommit upp kan man inte annat göra än att bryta ihop av fnitter när man ser hans galet lyckliga krumbuktande och attackerande av våra ansikten. Och den förstärkningen glömmer han inte i första taget!
Till slut lägger sig Oskar på en av madrasserna och får lite gosiga godnattklappar. Vi somnar slutligen, marsvinen tuggar hö och allt är lugnt... till morgonen vill säga. Men det är en annan historia.

Efter samtal från bajsdoktorn fick jag reda på att jag tydligen har en ordentlig B12-vitaminbrist. Galet, här har man gått och trott att man faktiskt behöver 10 timmars sömn per natt när man egentligen har en brist som gör en trött hela tiden. Så nu är det sprutor och sedan tabletter i resten av mitt liv (!). Skönt att få veta det i alla fall. Magen har ju blivit bättre också, jag har nästan aldrig sådär ont längre. Och nu ska jag även få ork att faktiskt göra någonting mer än att gå ut med hunden på dagarna - wiii!

Oskar har haft en hel del konstiga möten, både med hundar och människor. Han har dock klarat det bra, det är mest matte som blir galen och vill döda hela världen för att folk inte vet hur de ska uppföra sig. Hur kan man ha mage att bli sur när jag säger "de kan inte hälsa, kan du ta din hund?" när en vidrig liten westie kommer skuttande utan koppel och med en ointresserad ägare på släp. Oskar blev ju galen i kopplet och den andra hunden fattade i alla fall vinken - håll avstånd - men det var mer än vad ägaren gjorde. Så hon kallade och kallade och till slut kom byrackan och de gick iväg, utan ett ord till ursäkt för att hon just spolierat en timmes träning med kontaktövningar och fint koppelgående. Oskar hängde som en tok i kopplet resten av promenaden. Tack, idiot!
Annars människor som sätter sig på huk med utsträckta armar och huggtänderna i högsta hugg och ska "hälsa" genom att ruska om hunden är också populärt hos mig. Särskilt när personen i fråga skiter i att jag försöker bryta och i stället säger "men låt honom hälsa nu", totalt omedveten om att hunden ligger ner, vrider huvudet och sätter upp en tass - alla otroligt tydliga lugnande signaler.

Stackars Oskar, han förstår sig inte på den här världen där konsekvens inte existerar.

Hunden som "aldrig sover eller är stilla" enligt förra ägaren ligger och myser vid mina fötter. Han verkar ganska nöjd med att bo i vår lilla familj. Marsvinen har tyvärr blivit otroligt intressanta och man får passa honom med dem. Men bortsett från det är han en helt normal, gosig, busig och supersöt valp.
I förrgår började vi med lite aktivering eftersom han har börjat bli lite väl hysterisk. Janne gömde godis i ett träd i onsdags och igår besökte vi en hundrasthage där han fick vara lös och leka med pinnar. Det ledde till en hund som låg däckad i flera timmar.

På kvällspromenaden igår kom det springande en lös hund från ingenstans och skuttade fram till Oskar. Hjärtat for upp i halsgropen eftersom han aldrig har lekt med en hund i hela sitt liv och vi vet inte hur han kommer att reagera. Hunden var vid närmade titt en schäfervalp och Oskar tittade förundrat på det lilla livet utan att veta vad han skulle göra. Han tittade ömsom på oss och hunden och såg smått förvirrad ut. När han precis bestämt sig för att börja leka kom ägaren och bad om ursäkt och "hunden var ju bara 5 månader". Underbart att släppa sin 5-månaders valp lös i en becksvart skog inte alltför långt ifrån en motorväg mitt i natten utan vare sig reflex, lyshalsband eller lydnad.
Ingen skada skedd som tur var men tråkigt att vårt tragglande med att gå förbi hundar utan att hälsa blev förstört. Tänk på det, alla som släpper vind för våg! Eran hund kanske är snäll men det kanske inte alla andras är!
Annars är folk väldigt duktiga med sina hundar här, de släpper aldrig fram för att hälsa utan kopplar upp och går lugnt förbi oss. Tack för det!

Idag, kanske som en följd av mötet med den söta schäferbebisflickan, krafsade Oskar med bakbenen efter att han bajsat för första gången. Han börjar bli vuxen!

Idag ska jag fixa en massa grejer hemma och eventuellt börja bygga på en utökad marsvinsbur. Om de inte kan vara ute med hunden här så ska de i alla fall få en ordetligt pimpad bur att vara i. En våning till är tanken. Få väl passa på under dagtid eftersom vår granne blir galen annars. Nu fick jag ont i magen igen...