wiii

Så trött på allting. Vad händer egentligen? Jag vill bara bort, göra nåt annat. Inte vara här. Inte gå i skolan, inte jobba, inte vara ledig.
Vill ha semester men tanken på att inte göra någonting stressar sönder mig. Vill umgås men det  får mig att må illa. Vill uppnå någonting men att få krav på mig sliter sönder mig inifrån. Om bara alla ville lämna mig ifred, låta mig vara. Eller ta hand om mig utan att ställa några krav tillbaka. När är det egentligen min tur att bli omhändertagen?

Känner mig så himla liten igen...