Skvallerträning
Klockan är 20:58 och jag är som vanligt helt slut. Ska ta mig i kragen, väcka hunden och gå en kvällsrunda.
Oskar fick vara lös för första gången idag. Eller, inte helt lös såklart men i lina. Han skuttade överlyckligt omkring, gjorde rusher och såg lyckligare ut än jag sett honom förr. Det var inga problem att hålla kontakten med matte och inkallning i full fart blev som en rolig lek. Skvallerträningen på vägen hem med hästar, hundar och barnvagnar gick om möjligt ännu bättre och det var en trött och lycklig hund som kom hem. Härligt!
Men nu är det nog dags att gå ut innan jag somnar. I morgon får jag min första B12spruta. Håll tummarna.
Döda hela världen
Oskar har haft en hel del konstiga möten, både med hundar och människor. Han har dock klarat det bra, det är mest matte som blir galen och vill döda hela världen för att folk inte vet hur de ska uppföra sig. Hur kan man ha mage att bli sur när jag säger "de kan inte hälsa, kan du ta din hund?" när en vidrig liten westie kommer skuttande utan koppel och med en ointresserad ägare på släp. Oskar blev ju galen i kopplet och den andra hunden fattade i alla fall vinken - håll avstånd - men det var mer än vad ägaren gjorde. Så hon kallade och kallade och till slut kom byrackan och de gick iväg, utan ett ord till ursäkt för att hon just spolierat en timmes träning med kontaktövningar och fint koppelgående. Oskar hängde som en tok i kopplet resten av promenaden. Tack, idiot!
Annars människor som sätter sig på huk med utsträckta armar och huggtänderna i högsta hugg och ska "hälsa" genom att ruska om hunden är också populärt hos mig. Särskilt när personen i fråga skiter i att jag försöker bryta och i stället säger "men låt honom hälsa nu", totalt omedveten om att hunden ligger ner, vrider huvudet och sätter upp en tass - alla otroligt tydliga lugnande signaler.
Stackars Oskar, han förstår sig inte på den här världen där konsekvens inte existerar.
Söta valpis
Hunden som "aldrig sover eller är stilla" enligt förra ägaren ligger och myser vid mina fötter. Han verkar ganska nöjd med att bo i vår lilla familj. Marsvinen har tyvärr blivit otroligt intressanta och man får passa honom med dem. Men bortsett från det är han en helt normal, gosig, busig och supersöt valp.
I förrgår började vi med lite aktivering eftersom han har börjat bli lite väl hysterisk. Janne gömde godis i ett träd i onsdags och igår besökte vi en hundrasthage där han fick vara lös och leka med pinnar. Det ledde till en hund som låg däckad i flera timmar.
På kvällspromenaden igår kom det springande en lös hund från ingenstans och skuttade fram till Oskar. Hjärtat for upp i halsgropen eftersom han aldrig har lekt med en hund i hela sitt liv och vi vet inte hur han kommer att reagera. Hunden var vid närmade titt en schäfervalp och Oskar tittade förundrat på det lilla livet utan att veta vad han skulle göra. Han tittade ömsom på oss och hunden och såg smått förvirrad ut. När han precis bestämt sig för att börja leka kom ägaren och bad om ursäkt och "hunden var ju bara 5 månader". Underbart att släppa sin 5-månaders valp lös i en becksvart skog inte alltför långt ifrån en motorväg mitt i natten utan vare sig reflex, lyshalsband eller lydnad.
Ingen skada skedd som tur var men tråkigt att vårt tragglande med att gå förbi hundar utan att hälsa blev förstört. Tänk på det, alla som släpper vind för våg! Eran hund kanske är snäll men det kanske inte alla andras är!
Annars är folk väldigt duktiga med sina hundar här, de släpper aldrig fram för att hälsa utan kopplar upp och går lugnt förbi oss. Tack för det!
Idag, kanske som en följd av mötet med den söta schäferbebisflickan, krafsade Oskar med bakbenen efter att han bajsat för första gången. Han börjar bli vuxen!
Idag ska jag fixa en massa grejer hemma och eventuellt börja bygga på en utökad marsvinsbur. Om de inte kan vara ute med hunden här så ska de i alla fall få en ordetligt pimpad bur att vara i. En våning till är tanken. Få väl passa på under dagtid eftersom vår granne blir galen annars. Nu fick jag ont i magen igen...
Kära granne
Ga! Hon ska förresten inte uttala sig, hon bankar i väggar och element eller sätter på hög musik så fort hon hör minsta ljud. Helt sjuk i huvudet. Härom dagen viftade Oskar svansen mot väggen några gånger när vi gick och lade oss. Då bankar hon i elementet! Och igår kväll skällde han lite när någon gick i trappen. Då bankar hon i taket! Helt störd ju. Tror hon att hunden ska bli tystare av att det börjar banka i väggar och tak? Det hör till saken att han skäller väldigt lite, ibland går han igång lite när någon går i trappen men inte speciellt ofta eller mycket.
Och jag blir så jävla stressad och försöker få honom att inte låta så mycket, men vad kan man göra? Han måste få flänga runt med sina gosedjur eller "moff"-a till när någon går i trappan. Han är ju bara en valp! Jag blir så trött! Får ont i magen bara jag tänker på henne! Den dagen hon flyttar kommer vi att ha fest med de andra grannarna. Hon har tydligen klagat på dem med, så vi har dem på vår sida i alla fall.
Det enda positiva är att om hon bestämmer sig för att lämna in något klagomål på oss så har vi lika mycket på henne, eftersom puckot har bankat i väggen så mycket. Kan man anmäla någon för att ge en magsår?
Mitt magdjur
Oskar har verkligen tagit över våra liv med hull och hår. Han är som en stor, studsande boll av hår, tänder och klor som vill vara med, busa och brottas dygnet runt. Han har tytt sig till mig så mycket att Janne knappt kan vara själv med honom, igår kissade han på hallmattan när jag gått trots att han varit helt rumsren annars.
De här sista dagarna har det gått bakåt till skillnad från de första då han gjorde enorma framsteg. Han har börjat vakta så smått, blivit lite nojjigare utomhus och börjat humpa oss när vi sitter i soffan. Det känns lite som att nu när han äntligen får leva i en flock i ett schysst hem så kommer alla de där unghundsbeteendena fram som undertrycktes i hans förra "hem". Spökålder blandat med sexuell mognad blandat med överskottsenergi, separationsångest och ett stort behov av närhet. Det blir lite konstigt i ett hundhuvud. Man får tänka på att han fortfarande är bebis och kommer att vara det länge till. Som tur är har vi lyckats trixa ihop så att en av oss alltid är med honom. Att lämna ensam känns inte som ett alternativ i dagsläget.
Det värsta är egentligen att båda Janne och jag är så himla stressade, han för sin tenta och jag för en redovisning. Nästa vecka kommer allt att kännas bättre hoppas jag. Vi älskar i alla fall vår lilla hund och är övertygade om att allt kommer att bli bättre och bättre. Positivt är att han är underbar på inkallning, han går oftast jättefint i koppel och han är väldigt gosig och kontaktsökande. Vi lyckades dessutom klippa några klor på framtassarna i går utan några problem. Han har lärt sig att vi blir glada om han lägger tassen i vår hand för tasstorkning och gör det hela tiden nu.
Just nu behöver jag bara bli frisk...
Stress!
Prozac, någon?
Välkommen hem Oskar
Efter 12 timmars bilkörning i onsdags kom vi slutligen hem med Oskar. Han var som väntat hysteriskt stressad och ingen av oss sov mer än ett par timmar natten till fredagen, eftersom han vankade av och an och skuttade/hoppade/kravlade på oss hela natten. Han har bevisat hur lite han har vistats i ett hus genom att bland annat ha pratat med den roliga hunden i spegeln, studsat runt i möblerna som en liten studsboll och klättrat upp på diskbänk och bord. Dessutom har han en tendens att kasta sig mot ansiktet och överrösa det med slickningar och gnagningar, samt hoppa upp på allt och alla hela tiden med vassa klor i högsta hugg. Efter första natten lärde vi oss att ha pyamas och efter att jag i går kväll fick en riktig snyting är nu sängen förbjudet område.
I går kväll däckade vi i alla fall allihop halv elva och sov gott i nio timmar. Inte ens en liten olycka på golvet blev det och vi är överlyckliga över att han faktiskt verkar vara rumsren.
På inrådan av vänner som är duktiga på omplaceringar så gör vi inte så mycket nu i början utan går mest långsamma promenader och tar det lugnt ihop. Han har faktiskt börjat kunna varva ner och till och med ligga lugnt bedvid oss hemma. Jättemysigt med en hund som sover på ens fötter!
Sammantaget är Oskar lite mer att jobba med än vi hade räknat med men å andra sidan mycket gosigare, kontaktsökande och lyhörd än vi hade vågat hoppas. Vi är övertygade om att han kommer att bli en toppenhund efter arbete och tid!
Internet?
Idag har jag gjort den sista klickerträningen med hjortarna. Känns lite vemodigt men samtidigt skönt att inte behöva¨vara fast i skogen längre och i stället kunna sova hemma. Och på torsdag flyttar Oskar hit!
Ännu mer hund
Snart, snart, snart får jag vara hemma i stället för att vara fast ute i ödemarken! I morgon åker jag hem över helgen, sedan tillbaka på måndag men stannar bara max tre dagar, kanske bara en! Wiii! Kommer iofs sakna mina söta hjortar men som tur är får jag ju en hund att pussa på i stället.
I helgen ska ännu mer förberedas inför hundankomsten. Frys och kyl ska fyllas, DAP (spray som består av tikens lugnande hormoner, lugnar stressade hundar) inhandlas, hundmat och laxolja inköpas och lägenheten valpsäkras. Allt för att göra flytten så lätt och smärtfri som möjligt för Oskar. När han har kommit hit kommer Janne och jag att vara hemskt tråkiga den första tiden. Om ni inte förstår varför kan ni ju jämföra det med att få en hem en liten bebis - bara det att bebisen väger 20-30 kg och består av en hårig boll full med energi och antagligen en hel del problembeteenden. Då kanske ni kan ursäkta oss ett tag, medan vi försöker att rädda våra möbler från att bli uppätna?
Veckans varning: Halsbandet/selen som utvecklats av allas vår Cesar Millan för att lära bångstyriga hundar att hålla sig i skinnet. Pröva att sätta fingrarna strax under öronen, precis bakom käkbenet där det är ganske mjukt. Tryck så hårt du kan. Hur känns det? Inte så skönt va? Föreställ dig då att i stället för dina fingrar är det en tunn kedja/snöre som går runt hela halsen och trycker på motsvarande sätt och som någon rycker kraftigt i då och då.
Detta tortyrredskap har nu letat sig hit från Millans tortyrkammare och säljs i en djuraffär nära dig. Gör en insats för landets hundars välbefinnande och vägra befatta dig med det, samt sprid informationen till ovetande hundägare. Förhoppningsvis kan vi med konsumentmakt utrota denna styggelse innan den har kommit ut på gatorna.
Oskarföreberedelser
i fredags var det shoppingdax åt den nya lille familjemedlemmen. ÖB hade ungefär en promille av utlovat sortiment och det blev inte många inköp där. En billig klosax, bajspåsar, tuggpinnar, koppel och lite annat smått och gott bara. IKEA var nästa stopp och även de hade sållat bort en del. En mysig hundsäng, matskålar, filtar, en pläd och några tjog gosedjur lyckades jag i alla fall hitta.
BÄSTIS hundsäng och BARNSLIG giraff från IKEA
Sist åkte jag till en djuraffär och köpte ett blinkande reflexhalsband, tuggpinnar, hundshampo och en KONG (sjukt bra aktiveringsleksak). Jag inhandlade även en reflexväst. Inga överkörda eller skjutna hundar här inte! Ska man gå i skogen vid den här tiden på året behöver ju både hund och matte väst för att inte riskera att bli skadeskjutna. De där jägarna är som tokiga!
Nu är det i alla fall bara 10 dagar kvar och nedräkning för när det lilla pyret kommer hit. Jag har börjat oroa mig för november då jag går i skolan 3 timmar de flesta dagarna - tänk om han är omöjlig att ha själv. Fast är det så så får J och jag helt enkelt turas om att vara hemma med honom. Det är ju bara en månad, sedan har jag hur mycket tid som helst. Längtar!
En sista sak: Vi har bestämt oss för namnet Oskar och registrerat honom nu!
