wiii

Efter samtal från bajsdoktorn fick jag reda på att jag tydligen har en ordentlig B12-vitaminbrist. Galet, här har man gått och trott att man faktiskt behöver 10 timmars sömn per natt när man egentligen har en brist som gör en trött hela tiden. Så nu är det sprutor och sedan tabletter i resten av mitt liv (!). Skönt att få veta det i alla fall. Magen har ju blivit bättre också, jag har nästan aldrig sådär ont längre. Och nu ska jag även få ork att faktiskt göra någonting mer än att gå ut med hunden på dagarna - wiii!

Oskar har haft en hel del konstiga möten, både med hundar och människor. Han har dock klarat det bra, det är mest matte som blir galen och vill döda hela världen för att folk inte vet hur de ska uppföra sig. Hur kan man ha mage att bli sur när jag säger "de kan inte hälsa, kan du ta din hund?" när en vidrig liten westie kommer skuttande utan koppel och med en ointresserad ägare på släp. Oskar blev ju galen i kopplet och den andra hunden fattade i alla fall vinken - håll avstånd - men det var mer än vad ägaren gjorde. Så hon kallade och kallade och till slut kom byrackan och de gick iväg, utan ett ord till ursäkt för att hon just spolierat en timmes träning med kontaktövningar och fint koppelgående. Oskar hängde som en tok i kopplet resten av promenaden. Tack, idiot!
Annars människor som sätter sig på huk med utsträckta armar och huggtänderna i högsta hugg och ska "hälsa" genom att ruska om hunden är också populärt hos mig. Särskilt när personen i fråga skiter i att jag försöker bryta och i stället säger "men låt honom hälsa nu", totalt omedveten om att hunden ligger ner, vrider huvudet och sätter upp en tass - alla otroligt tydliga lugnande signaler.

Stackars Oskar, han förstår sig inte på den här världen där konsekvens inte existerar.