wiii

Mitt i natten vaknade jag av brandlarmet. Av någon anledning fick jag för mig att jag hörde Åsas röst utanför och tänkte att hon säkert hittat på något skumt som satt igång larmet. Det lät som om hon sprang in till sig för att stänga av det och sen slutade det tjuta. Konstigt nog luktade det faktiskt brandrök och innan jag dåsade in i drömmens dimridå igen hörde jag min andra granne säga något om att det var en tredje grannes fel.
På morgonen var alla fönster öppna och mitt på bordet var det en svart, rund, bränd fläck. Livsfarligt ju. Tänk vad liten självbevarelsedrift jag har som bara somnar om utan att oroa mig när hela huset kunde ha brunnit ner. Fast att placera en kokhet kastrull på ett bord och sedan lämna den där är ju mer än lovligt korkat.
Den här korridoren kommer att bli min död.