wiii

Veterinärbesöket gick bara bra och 1450:- fattigare men mycket lugnare gick jag hemåt med grisen i tryggt förvar. Bananpenicillin slank lätt ner och nu har vi myst på golvet en bra stund ihop. Efter att han ratat vitkålen och gått på födosök i hela mitt rum undrade jag vad felet var och insåg att med sina nyklippta framtänder kan han inte äta! Hö och småbitar går visst bra men han kan inte bita av någonting med framtänderna. Herregud! Jag trodde aldrig att jag skulle behöva fylla mitt marsvins matskål med finfördelad vitkål. Man får väl hoppas att han nu äntligen går ner i vikt i alla fall.
Annars väntar vi med spänning på marsvinsungen som flyttar hit från Tigerharen denna eller nästa vecka. Trots tappra försök att koncentrera mig på att plugga till omtentan i stället för att tänka på marsvin så går det sådär. Därför ska jag tvinga mig själv att sitta på biblioteket hela dagen i morgon för att slita mig från det söta lilla djuret.

Men först ska det sovas!