wiii

Veterinären ringde mig och berättade att hunden var "frisk som en nötkärna förutom en sak."
"Ga", tänkte jag och fick hjärtat i halsgropen.
"Han har bara en testikel." sa han allvarsamt.
"Jaha?" sa jag och fattade ingenting. "Är det från någon olycka, eller har han bara det?"
"Nä, han har bara det. Men det är ju inget han märker av, det är mest om ni ska avla på honom"
"Avla? Nej, jag tror inte det..."

Avla på en omplacerad hund utan papper och med okända föräldrar? Kära nån då. Men bortsett från stenbortfallet så var alltså hunden frisk, och enligt veterinären "mycket trevlig och snäll. Blir säkert jättefin med lite aktivering". Vår hund!

Så för er som inte har fattat det än är det nu officiellt: J och jag har adopterat hunden. Vi åker och hämtar honom om två veckor och två dagar. Wiii!

I eftermiddag ringer veterinären och berättar hur det har gått. Nervöst!
Vi funderar just nu på något namn till det lilla livet (nytt liv = nytt namn). Vi har några på g men förslag emottages tacksamt.

Är det bara jag, eller tyder det där huvudet, ögonens placering och utseende och de kraftiga frambenen på lite amstaff kanske?

Just nu längtar längtar längtar jag tills om 2½ vecka! Hoppas att tiden går fort och nattfrosten dröjer.

Håll tummarna för den lille hunden hos veterinären i morgon!

Hur söt är han inte? Smal och eländig men så söt . Hur kan någon människa vilja avliva det här underbara djuret? Tur att han nu är räddad i sista sekunden.

Helgen har bestått av etologiföreläsningar i Linköping och firande av Js födelsedag. Föreläsare som Per Jensen och Sverre Sjölander förgyllde kursen och ämnena var bla Hundens sinnen, Riktad kommunikation hos delfiner och Vargens biologi och beteende. Roligt! Natten spenderades på hotell efter kinamat och mys. En riktigt lyckad helg helt enkelt.
Nu är det inte så fasligt långt kvar på praktiken, bara knappt tre veckor. Sedan kommer jag - tro det eller ej - vara hemma! I alla fall till i december då jag ska tillbaka till forskningsstationen med etologikursen i två veckor. Men mest kommer jag att vara hemma, hemma och hemma. Härligt!

Jag fick ett mail idag. Vanvårdad retrieverkorsning söker akut hem, annars avlivas han av ägarna den 30e september. Vill jag ha en akut, 10 månaders, hyperaktiv retrieverkorsning? Svar: ja! Tyvärr är nog mina krav för höga på den stackars jycken, han måstevara rumsren, kunna åka tåg och buss och vara ensam utan att bli galen, annars kan han inte bo här ute på forskningsstationen med mig resten av tiden. Men uppfyller han dem, och någon kan hjälpa mig med att frakta hit honom från Skåne så är han väldigt välkommen. Jag börjar tro att djur är ingenting man bestämmer att man ska ha, letar upp och ser ut. Man får dem helt enkelt. Oplanerat kommer någon och kastar ett djur på en och sedan är man fast, förälskad och lycklig. Så har det i alla fall varit med marsvinen och jag börjar inse att det kommer att bli så med hund också. Om inte nu så inom en snar framtid.

Idag är allting bara skit. Jag vill bara gömma mig i ett varmt täcke och gråta. Inte gå upp, inte gå ut, inte träffa någon. Till och med hjortarna driver mig till vansinne fast de bara vill gosa och tugga på mina kläder. Observationerna i morse gick åt helvete för att ingen ville bli obs-ad, de ville bara stå hos mig och äta mitt sittunderlag, klia sig mot mitt block och knyta upp mina skosnören. Jättemysigt, om jag inte hade velat ha dem på lite avstånd.

Igår i hagen började alla hjortarna plötsligt spana inåt skogen. Jag undrade vad det var och får till min fasa se en jägare med geväret på axeln. Han är på väg att smyga ner mot oss men ser i sista sekunden staketet och vänder. Ville han skjuta hjortarna, eller var han bara nyfiken? På att faktiskt få se de varelser han dödar i livet. Se hur de rör sig, interagerar och kommunicerar. Inte bara se dem som kött eller ett prestigefyllt dödande. Det kommer jag aldrig att få veta.

Nu ska jag klicka hjortarna i ett par timmar, äta lunch och sen förbereda mig för hemfärd. Kanske ligger det där täcket och väntar på mig hemma?

Livskrisen har lett till en drastisk ändring av planer:
Ändring 1: Ta en kandidatexamen till sommaren i stället för en master längre fram
Ändring 2: Börja jobba med något som är intressant. Förslag emottages tacksamt.
Ändring 3: Skaffa hund relativt snart, helst inom det närmaste året.
Ändring 4: Antagligen inte doktorera, i alla fall inte inom den närmsta framtiden.
Ändring 5: Så småningom ha råd att göra någonting annat än att sitta här och blogga om vad jag egentligen skulle vilja.



Hur lång tid tar det att avanmäla ett tv-innehav från radiotjänst? Det kommer jag snart att bli varse, och ni med. 
Dag 1: E-mail skickat till Radiotjänst. När jag kom hem märkte jag nämligen att min TV gått sönder och vill därför säga upp mitt tv-innehav med omedelbar verkan. Jag gav mitt telefonnummer för eventuella frågor.

Dagens soundtrack: Happiness is a warm gun - the Beatles

Jag är lite lugnare idag. Har en någotsånär plan för i alla fall det närmaste halvåret nu. Dessutom ringde söta J och sa att han kommer hit redan i morgon i stället för nästa vecka. Mysigt!

Regnar gör det såklart igen men jag hann i alla fall avsluta novel object studien i förmiddags och tänkte bara obs-a nu. Det får nog bli i morgon då... Känner mig lite allmänt less på vädret och att inte få något gjort men det är väl inte så mycket att göra åt saken.

Hundkrisar fortfarande men har gjort en deal med mig själv. När jag har startat företaget och fått igång kurserna får jag börja titta på hund. Inte förr. Teddy får tyvärr åka till någon annan.

 Teddy från Irland behöver ett nytt hem (www.hundarutanhem.se)

Jag har ångest. Pluggångest. Framtidssångest. Hundångest.
Pluggångest för att jag inte vet vad jag ska läsa. Vad ska jag välja?
Framtidsångest för att jag inte vet vad jag vill göra! Vill jag verkligen det här? Eller vad vill jag???
Hundångest. Jag vill ha en hund! Nu! Helst vill jag ha lille 8-månaders Teddy, en labradorblandning från Irland som behöver ett nytt hem.

Mitt i ångesten ringde tv-licenstanten. Hon var norrländsk och blev inte skrämd av mitt morrande i luren. Så nu betalar jag 169:- i månaden i tv-licens. 169:-! Det är mer än vad marsvinen kostar. Jag skulle alltså kunna ta 2 omplacerade marsvin till för samma pris. Eller ha ett fadderbarn i Afrika. Eller ha råd att på bio ett par gånger. Eller spara pengarna och varje år öka kapitalet med 2028:- Ga. Jävla SR.

Regn, regn, regn. Och ingenting finns det att göra. Visst skulle jag kunna ta på regnställ och sätta mig i hagen och obs-a men det känns sådär lockande när jag vet att anteckningarna kommer att vara oläsliga och hjortarna bara stå och gömma sig under ett träd. Ga!

Jag har i alla fall gjort lite andra nyttiga saker idag. Bestämt vilka hjortar som ska få fajtas över en matskål på torsdag och förberett kommande försök så mycket som möjligt. Dessutom har jag skrivit en arbetsansökan och läst ett kapitel i en bok om djurs kommunikation. Alltid nåt.

Regn, regn, regn. Ska det någonsin sluta?

Läste ett citat från en författare som jag inte kommer ihåg namnet på, men citatet  har fastnat på mig.
"Det enda som hjälper mot tankar är hud. Det enda som hjälper mot hud är kallt stål "

Är det bara jag som tycker att det är sjukt bra? Så träffande, så olyckligt och fruktansvärt men så sant.

Detta kräver kaffe. Tredje koppen idag redan.

Tog en runda i skogen och kom hem med en massa god svamp. Hittade KarlJohan, taggsvamp och svart trumpetsvamp! Galet, några de godaste svamparna som finns.

J har lovat att som en duktig hemmaman ha middag färdig när jag kommer hem i morgon. Han frågade om recept på ostsås - vågar man hoppas på lasagne kanske?

Ga! Hittade precis värsta monsterfästingen som kröp runt på min mage. Och för en kvart sen hittade jag en lika stor på ryggen. Dags för dusch!