wiii

Glömde ju det viktigaste! I helgen hade vi den sista helgen på utbildningen till hundinstruktör. Nu är jag så fullärd som jag blir på Hundens Hus och bara tentan om en månad och att hålla två kurser återstår. Diplomerad hundinstruktör, here I come!

Min mage uppskattar inte att matas med en halv flaska chokladsås utan tillbehör. Noterat.

I natt är första natten utan mitella. Undrar om jag kommer att vakna utsövd eller med bara en arm.

Jag har inte kunnat göra någonting vettigt idag. Gav till slut upp och läste en bok om spår, lekte sedan lite med filmkameran och lärde mig hur den fungerar. Så nu är jag i alla fall redo för i morgon när unghundskursen börjar. Undrar om det är därför jag inte kan koncentrera mig på något? Nervositet? Är väl mest lite smått orolig för att folk ska låta bli att dyka upp, vara jobbiga och otrevliga eller att jag ska få slut på övningar. Men det sistnämnda är väl ingen större risk när det är första gången.
Värre är det med valpkursen, där har jag på håret fyllt deltagarantalet och fasar för att någon ska utebli. Men den börjar som tur är inte förrän nästa vecka. Råkar du ha en valp <7 månader som behöver gå på grundkurs är du mycket välkommen nästa onsdag.

Det är skönt att gå i skolan och få ordentliga tider och göra något vettigt men samtidigt känns det nerprioriterat för tillfället. Växtfysiologi är inte direkt vad jag vill hålla på med i framtiden. Dessutom är det till stor del en repetition av vad vi har gjort i andra kurser. Föreläsaren sa idag att vi borde fråga oss själva varför vi går kursen. Så att vi inte bara tar poäng utan att fundera över varför. Hon har visst inte fattat att kursen ingår i programmet och inte är valfri. Ingen skulle välja den annars. Tragiskt men sant.

Dagens bragd: Inköp av ficklampa, koner och handskar till kursen. Sug på den ni.

Veckans klokhet och ilandsproblem: Man borde skänka bort ett plagg för varje nytt man köper. Sparar garderobsutrymme, nerver och miljön. Jag gav idag bort 6 T-shirts till välgörenhet. Betyder det att jag får köpa 6 nya eller måste jag räkna retroaktivt för de kläder jag köpte på mellandagsrean? Kläd-matte. Svårt.

Klockan är tio och jag är mer eller mindre däckad. Trots det känns allting så mycket bättre idag. Skolan är verkligen bra för mig! Har dessutom hunnit med nästan allt annat jag tänkte idag. Köpt en väska till nya videokameran, lämnat studieförsäkran och låtit bli att äta godis på kvällen, i stället frossat frukt och nötter (sen att jag tidigare under dagen lyckade sätta i mig fyra mums-mums och en vaniljbulle är en annan sak... Jag försöker i alla fall!).

I morgon är det skola igen och sen ska jag hälsa på mitt söta lag som jag inte träffat på evigheter och visa min galna sport för min pojkvän. Finns en viss risk att jag kommer hoppa i bassängen med axel och kläder och allt bara för att det ser så roligt ut.

Dagens ilandsproblem: Min trasiga frys har innertemperaturen +28 grader. I mitt rum är det bara +22 grader. Jag fryser! Kanske borde jag flytta in i frysen.

När jag kom hem började jag nysa, fick feber och en massa kliande prickar på kroppen. Mystiskt. Jag skyller på den färgmedelsstinna juicen jag drack.
Annars har dagen varit bra. Morgonfika på Skrapan, en stunds fönstershopping och sedan iväg till Hundens Hus för hundpsykologi. Lärde mig en massa nyttiga grejer som jag ska använda i hundträning på fredag.
Ikväll skulle jag helst vilja titta på en film med en stor påse godis men har verkligen ingen lust att sitta ute i köket och umgås. Lite jobbigt ibland att inte ha TV på rummet. Eller att ha en pojkvän som bor hos sina föräldrar som man inte bara kan smyga hem till när man känner för det. För det är nog att titta på en film med honom som jag känner mest för just nu. Att bara träffas två gånger på en vecka är för lite! Känner mig himla saknig idag.

Jag får väl gå ner och köpa tröstgodis. Tur att man har bra gener.

Igår hände någonting. Kan inte riktigt sätta fingret på vad det var. Kanske ännu en antibiotikakur, kanske bara ett nytt mail som bekräftade deltagande till min kurs (när jag egentligen behöver 7), kanske en inställd privatlektion, kanske insikten om att skolan börjar på måndag. I vilket fall som helst gick luften ur mig totalt igår kväll. Kom hem från hundträning halv tio på kvällen efter en jättemysig dag med långpromenad i skogen, men kände mig bara helt tom. Tvingade i mig lite mat och borstade tänderna i koma bara för att lägga mig, vakna dagen efter och må likadant. Har mörkret äntligen hunnit ikapp mig?
Som tur är har jag efter år av årstidsbundna depressioner lärt mig vad som måste göras. Minst ett besök på ljusterapicafét i helgen, alla läxor till hundkursen ska göras klara, rummet ska städas, en massa god mat inhandlas och jag får absolut inte sova längre än max nio timmar per natt. Ont ska med gott fördrivas.

Jag borde förresten ha anat någonting när jag återigen spontanshoppade två krukväxter igår. Mitt rum börjar alltmer likna en djungel, och jag har inte ens krukor till alla växter. I brist på djur samlar jag maniskt  på mig fler och fler levande ting.
Till min stora förvåning visade förresten allergitestet ett klart negativt resultat. Jag är inte alls allergisk mot djur! Eller kanske lite, men inte så att det gav något utslag i testet i alla fall. I stället har jag börjar fundera på om det kan vara vissa parfymer och dofter som får mig att börja nysa. Insåg med kristallklar tydlighet att det marsvin jag reagerat på lika gärna kan vara doftljus. Att skaffa djur när jag bor som jag gör vågar jag dock inte, men det känns ju betydligt mer hoppfullt inför framtiden.

Oj! Sen till sjukgymnasten!

Efter att ha jagat hundkursplats i evigheters evighet utan att hitta något bättre än en minimal fotbollsplan gav jag upp och gick hem. Hittade inte ens till gärdet i mörkret, tror att jag får reka när det är lite ljusare i morgon.

I stället lagade jag en god wok och tittade sedan på filmen Sista kyssen - en italiensk film som jag inte visste något om men som fått jättebra kritik. Efter att ha sett en kvart var jag övertygad om att jag sett den förut, men insåg snart att jag sett den amerikanska remaken The last kiss. För er som undrar vad jag tyckte om den filmen står det här: http://wiii.blogg.se/2007/september/filmkonst-pa-styva-linan.html
Då skulle man kunna tro att den italienska varianten var precis lika värdelös, men döm om min förvåning när den var riktigt, riktigt bra! Personligheterna kändes äkta, man kände igen sig i känslorna och inget av Hollywoodfilmens töntiga mans- och kvinnofixering fanns med. Och lyckligtvis var slutet annorlunda. Jag kan därför varmt rekommendera Sista kyssen, kanske inte en upplyftande men i alla fall tänkvärd film.

Lyfte luren för ett godnattsamtal efter filmen och insåg med blixtrande tydlighet efter några ord att ja, jag är kär. Och ja, det är han också. Ni har ingen aaaning om hur skönt det kändes.

Stackars lilla understimulerade blogg! Här sitter jag och lovar och lovar att jag ska ge dig mer uppmärksamhet och så slutar det men att jag i stället ältar mina problem med vänner och bekanta i stället för att rådfråga din expertis. Vågar inte än en gång lova bättring, i stället nöjer jag mig med att lova att jag faktiskt mår bra ändå.

Så, vad har hänt sedan sist? Annonserna åkte in och vips hade jag, tre timmar senare, fått sex svar! Sedan ramlade de in i ca en vecka men har tyvärr börjat avstanna nu. En valpkurs och en unghundskurs blir det, för en mycket billig penning eftersom jag inte är färdigutbildad än. Men eftersom bara en helg återstår på utbildningen köper sig deltagarna egentligen en fullgod kurs till en tredjedel av priset. Sweet deal för alla parter.
En nästan full unghundskurs kommer att sätta igång inom 2-3 veckor och en mindre full valpkurs likaså. Behöver bara ett par deltagare till, samt en lagom upplyst plats att hålla till på. Det verkar bli det svåraste av allt. Var finns alla gräsplättar med gatlyktor? Vi lever ändå i ett av världens mörkaste länder - fram för fler lampor!

Helgen blev oväntat mysig med besök på Aquaria med pojkvännen, där vi trängdes med hundratals mamma-pappa-barn utan att jag fick krupp och lade mig ner på marken och skrek. I stället kollade vi på häftiga fiskar och insekter, och såg sprutfiskar spruta ner mat från 1½ meter upp i luften (ja, jag VET. Sprutfisk är ett sjuuukt roligt ord). Jag lyckades även sätta i mig en halv laktosglass utan att min mage dog av chocken, se två Mad Maxfilmer och käka en massa godis.
Jag har fortfarande inte vant mig vid att vara ledig på helgerna, det känns fortfarande som om jag borde gå och jobba eller plugga eller någonting. I stället är det okej att spendera en hel dag i sängen. Galet.

Nu ska jag inköpa en videokamera. Puss.

I morgon fyller jag år men känner mig för en gångs skull inte speciellt krisig. I stället för att supa skallen i bitar och hångla upp någon okänd yngre man så tänkte jag träna en hund på förmiddagen, äta en god lunch och sen ge mig iväg till gymmet för att träna mig själv för första gången sedan operationen. Sjukgymnasten gick med på motionscykel, benövningar och magträning plus fyra övningar för axeln. Ska bli sjukt skönt att bli riktigt svettig! På kvällen har jag mer eller mindre tvingat Janne att laga middag åt mig - lite förmåner ska man väl ha när man fyller år. Så hånglet med den yngre mannen är i alla fall fixat, även om han kanske inte är helt okänd vid det här laget.

Jag försöker ignorera axeln och ska i morgon sätta in annonser för hundkurser, jag behöver påbörja två stycken så snart som möjligt. Insåg på vägen hem från en hund härom dagen att är det något som jag mår riktigt bra av så är det faktiskt att träna hundar. Och då är det ju bara att köra på! Så nu ska jag försöka boka in så mycket som möjligt innan skolan börjar.
Jag börjar förresten bli lite lagom less på att vara ledig, något som borgar för att jag kommer att vara riktigt motiverad när skolan väl börjar om två veckor. Eftersom första kursen är något så spännande som växtfysiologi lär det behövas.

Känner mig som en väldigt dålig bloggare för tillfället, men det är nog mest för att jag sitter här i min egen lilla värld och inte träffar så mycket folk. Försöket att gå ut och festa i lördags gick sådär. Jag var bara rädd för att nån skulle skutta in i min arm hela tiden (hände också ganska många gånger), och vaknade med sjukaste smärtan i axeln dagen efter. Ingen mer fest för mig förrän axeln är läkt! Halva tiden har i alla fall gått nu...

Nog med klagande! Får snart byta namn till Axel.

Kvällen igår var fruktansvärd, hela mitt inre åts upp av svartsjukemonstret och resterna av mig låg och pyrde i en glödande hög, spottande och fräsande. (Det var ju så bra, varför var du tvungen att förstöra allt?)
För att tygla besten gick jag och lade mig i nytvättade lakan med en plan för morgondagen. Första delen gick bra, jag byltade på mig en massa kläder och promenerade en timme genom skogen i snön. Hur skönt som helst. Sedan blev min hundträning uppskjuten med några timmar och planen sprack en aning. Har i alla fall middag spikad ikväll och slipper sitta själv och oroa mig för att monstret ska komma fram igen. Jäkla monster, lämna mig ifred! Vad har jag gjort dig egentligen?

Nu är jag så trött, så trött, trots att jag har sovit åtta timmar inatt. Något fel är det verkligen.

Den svarta sjukan tar över mitt inre och får mig att spy ut glödande aska i stora klumpar *host*
Damn you känslor som får mig att bry mig så himla mycket.

Läste precis min gamla, anonyma blogg som jag lade ner för något år sedan. Så mycket cyniska sanningar den var fylld av! På den tiden var jag så mycket kallare, så mycket mer elak. Och också så mycket bättre på att skriva. För lite av den konstnärliga friheten går givetvis förlorad när man vet att kollegor, klasskompisar och familj läser. Det kan inte hjälpas. Å andra sidan tilltalar det mitt exhibitionistiska sinne att bli beskådad.

Nattinatt.