Galet lyckligt!
Jag klarade det! Jag klarade det! Jag klarade det!
Jag klarade det!
Den teoretiska tentan var inte alls så lätt som jag hade föreställt mig den. Den var riktigt jobbigt, och tog nästan två hela timmar att skriva. Missade dock bara på ett par saker, kom inte ihåg vad sekundär och primär förstärkare var, men nu kommer jag å andra sidan aldrig att glömma det. Efter lite räkning kom jag fram till att 79% krävdes för godkänt, och jag låg på 94%. Sweet. Varför får man aldrig så bra resultat på universitetet?
Dag två var det värsta. Man ställdes inför 3 nya hundägare och fick en lapp med namnen på 3 övningar i handen. Sedan hade man en kvart på sig att instruera hundägarna i övningarna. Hejjaghetermariaochläsertillinstruktörpåhundenshus sa jag och slog nytt hastighetsrekord. Efter ett djupt andetag lyckades jag dock samla mig och utan större problem visa de tre övningarna på en hund var, lägga märke till att en hund hade stor kroppszon och anpassa mig efter det och till och med ge vettig feedback efteråt.
När jag hade redovisat min unghundskurs blev jag inkallad till läraren och fick reda på att jag var godkänd. Jag var inte ensam i klassen om att fälla en lättnadens tår. Jag har kämpat mer än vad jag trodde var möjligt för att klara det här, och nu har jag lyckats! Släng er i väggen alla jantemänniskor som har sagt att jag har tagit mig vatten över huvudet. Jag har pluggat på heltid, jobbat minst en helg i månaden och ändå klarat kursen! Jag är så jävla bra!
Idag har jag firat med att shoppa en klänning till vår rosa fest på lördag och två sjukt söta toppar på Monki. Dessutom har jag ägnat större delen av kvällen åt att borra 9 hål, slå i 9 plugg, skruva i 9 skruvar och så småningom hänga upp en hylla på dem. Min axel vet inte vad som hände, den är fortfarande i chocktillstånd.
Detta som en del av förberedelserna för ett eventuellt tillskott till hushållet. Men inget är bestämt så jag håller er på halster ett tag till.
Nu ska jag belöna mig med en Alvedon och njuta av episod 2 av Mcleods döttrar. Det kan jag vara värd.
Tentaångest!
Jag trodde det var lugnt, jag trodde det var cool. Tills jag började inse vidden av tentan i helgen och hur länge jag egentligen har kämpat för det här och hur det kommer kännas om jag inte klarar det.
Nu känns det sådär.
För att rationalisera har jag bestämt mig för att huvudsaken är att jag klarar det praktiska provet eftersom det är svårast att göra om. Den teoretiska tentan kan jag göra när som helst och hur många gånger som helst. Problemet är bara att jag inte gör övningarna exakt som de gör på skolan. Jag har redan hunnit fixa till dem för att passa mig och nu måste jag av-fixa dem för att de ska passa provet. Att jag sedan tydligen helt missuppfattat syftet med en av övningarna känns inte heller så roligt.
Kan det bara bli söndag kväll snabbt så att allt det här är över?
Galet
Efter tentan i helgen kommer förhoppningsvis en stor tyngd ha lyfts från mitt sinne och jag kommer äntligen vara hundinstruktör. Kommer iofs inte få diplomet förrän i april men det är ju mest en formalitet. Sen är livet en fest och jag ska fira som jag aldrig gjort förr. Stort party när jag har mitt diplom i handen utlovat!
Nu närmast ska jag jobba ikväll och i morgon väntar en kortdag i skolan. Kvällen ägnas åt plugg, plugg och plugg. Det känns i alla fall väldigt lugnt med plugget inför tentorna. Jämfört med vad vi brukar få läsa in till tentorna är det enda jag är lite oroad för att komma ihåg stegen på alla övningar och rasernas alla egenskaper. Men det ordnar sig! Till skillnad från växtfysiologi vill jag ju verkligen lära mig det här.
Alla stjärtars dag *fniss*
Det var fem personer i klassen som klarade tentan. Fem! Och gissa vem som var en av dem... Jag! Det är helt sjukt, jag väntar fortfarande på att få ett mail där det står att tyvärr blev min adress ihopblandad med någon av de duktiga människorna i klassen så jag har inte klarat den trots allt. Men det verkar ju som om det faktiskt stämmer. *Lyckorus* Mitt i alla hundkurser och hundtentor och trasig axel och jobb så lyckades jag bli en av de fem! Wiii!
Annars är mina ögon alldeles uppsvullna, huvudet dunkar och illamåendet väntar i farstun. Som ni säkert förstår var jag ute igår. Trots mitt mindre attraktiva tillstånd har jag redan lyckats släpa mig ut i skogen och träna en hund i en timme. Sjukt imponerande.
Alla hjärtans dag i torsdags var den bästa jag någonsin har haft. En runda på stan med min älskling, romantisk middag och sedan läskig bio så att man fick en ursäkt att sitta nästan i knät på honom. Det känns som om jag verkligen testar honom nu. Inte medvetet, men mitt undermedvetna har bestämt sig för att kolla om han är så bra som han verkar. Än så länge är han det. Galet.
Jag gillar ju dig
Han var undulatvakt och jag insåg plötsligt att en undulat måste vara det ultimata husdjuret för mig. Ingen hö eller halm att bli allergisk mot och relativt lättaktiverade. Dessutom smarta nog att träna litegrann. Googlar undulat.
Ikväll väntar hundkurs och jag har förberett värsta bra planeringen. Vargflocken, dominans och ledarskap kommer det att handla om idag. Sjukt intressant, och jag ägnade förmiddagen åt vargen i stället för åt växtfysiologin. Som tur är är tentan inte förran klockan ett i morgon så jag hinner attackplugga in det sista på förmiddagen.
Kris
Att det är tenta i morgon gör inte saken lättare, jag är expert på att låta jorden gå under i tentaperioden, för att sedan återuppliva den och problemfritt fortsätta som om inget har hänt efter tentan. Känner den där dragningen som jag inte känt på så länge, vill åka iväg, vill till solen, vill ha en paus från allt. När hundkurserna är över är det verkligen dags för en sista minuten. Och faktiskt göra det den här gången, det är ofta mycket snack och lite hockey. Ge mig vår.
Dagens soundtrack: Big girls don´t cry - Fergie
Vilken dag
När jag kom hem låg det två brev i brevlådan. En räkning på 260:- från mitt sjukhus för uteblivet besök förra veckan. Konstigt, tyckte jag, eftersom mitt återbesök inte är förrän om två veckor. Kollade kalendern och visst stod det den 27:e februari där. I kallelsen stod det däremot den 7:e... Attans mediciner som fördunklar mitt sinne.
Det andra brevet var en tid för cellprovtagning, ni vet sån där som kvinnor måste göra vart femte år. Mardrömmarnas mardröm. Men jag vill ju inte få cancer så jag måste väl. Undrar om de nekar en om man är full?
I morgon lunch bokad. Bra tror jag. Känner mig inte alls sugen, vilket brukar betyda att jag verkligen borde. Nu ska jag gå och lägga mig, det känns säkert bättre i morgon.
Puss
Tentaplugg
Ett annat plus är att plugg faktiskt är mycket roligare när man kan göra det med sin pojkvän. Men lite svårare att koncentrera sig på bara. Det finns ju så mycket som distraherar...
Jag tror att det är dags att fördjupa sig i kvällens långfilm och sen gå och lägga mig tidigt för gymbesök, hundträning och plugg i morgon.
Natti!
Besviken på världen
Bajs på er jävla SSSB som tror att alla som pluggar antingen är 19 år gamla och vill festa med sina korridorskompisar nätterna i ända, eller har familj och barn. Tänk på att vissa av oss kanske har tröttnat på att bo med ett gäng slashasar men ändå inte vill stadga sig och börja föda ut en massa kottar på en gång.
Jävla skit.
Mål
Nä, jag tror inte att årets mål blir att flytta. Kanske höstens mål, eller nästa vårs mål. För längre än så kommer jag inte att stanna här. Men vem orkar flytta nu? Det finns ju tusen andra saker att göra.
2008 års mål är härmed:
-Diplomerad instruktör
-Egen företagare
-Fixa axeln och börja på undervattensrugby igen
-Klara årets alla kurser i skolan
Inte så lite det, inte. Men egentligen har jag en massa andra mål också, tänkte bara att jag inte ska spä på min stress genom att sätta upp fler. De här kan jag klara allihop om jag bara anstränger mig. (Intressant förresten att jag utan att tänka på det har satt skolan längst ner på listan)
Närmast förestående mål:
Att bli frisk. Borde verkligen inte gå på den där festen i morgon men vill ju! Att stå och skrika på hundar utomhus på kvällarna hjälper inte heller min förkylning precis. Tror nog det blir sovmorgon i morgon trots allt.
Flytta
Jag tror att om jag kommer ifrån den här äckliga korridoren så kommer det bli roligare att träffa folk igen.
Mål för 2008: flytta.
Behöver ett djur
När jag tänker på skolan mår jag illa. Vill bara vara ledig och komma bort från allt som stressar. Är det inte skolan så är det hundkurser eller kompisar som tycker att man är dålig på att höra av sig. Om jag är så här stressad nu, hur ska det då gå att starta eget företag?! Just nu önskar jag att jag kunde göra som hösten för ett år sedan - totalt skita i att ha ett liv, inte träffa kompisar över huvud taget och bara träna och göra saker för mig själv. Jag kan inte ha folk runt mig hela tiden. Ville trycka ner en glasflaska i halsen på min granne innan idag och vill bara flytta härifrån. Till något eget, med eget kök och där jag kan ha djur.
Hur ska jag orka ha det så här i tre år till?
Kids! They´re everywhere!
Festen igår var lite för mycket barnprat för min smak. Det var sjukt trevligt men lite läskigt när man inser att minst 30% har egna barn. Ännu läskigare blir det när de frågar Janne och mig om det var vi som hade vår 1½-åriga dotter med på festen. Ga! Som tur var tyckte hon som jag pratade med inte att var konstigt att man inte ville ha några. För en gångs skull slapp jag men du kommer säkert ändra dig talet. Annars brukar mammor vara bra på att hävda att har man inga barn nu så vill man ha sen, eller så kommer man att vilja det sen. Det finns liksom inga andra alternativ för dem. I refuse to be controlled by stupid instincts!
Idag är jag bakis för första gången på 1½ månad. Det känns sjukt skönt. Trodde inte att jag skulle sakna drickandet så mycket som jag har gjort, man borde kanske vara oroad? Har inte tagit någon värktablett på ett dygn och det känns ganska lugnt än så länge.
Nu är det snart dags att ge sig ut i snöovädret för en timmes aktiveringsträning med hund och ägare. Ikväll blir det bio (I am Legend) och sen är det tillbaka till skolan på måndag för ännu lite otroligt intressant växtfysiologi med jordens jobbigaste labbar. Terminen har precis börjat och jag vill bara ha semester.
