wiii

Djuren har fått komma ut i sin nya hage som är ungefär lika stor som mitt rum, borträknat sladdar och under sängen. De fnattar runt som tokar och bor in sin nya transportbur som är deras nya hus i hagen. Den lille verkar faktiskt ha fått nog nu och har däckat i sitt hus. Betyder det att jag inte kommer att bli väckt klockan 6 i morgon bitti av en hysteriskt hyperaktiv marsvinsunge? Tvivlar på det. 

Det är tänkt att jag ska läsa två kapitel i boken tills i morgon men jag orkar bara inte! Jag ska skumma det andra kapitlet och hoppas på det bästa - dvs att jag inte får frågan i morgon.

Nattinatt!

Tentan avklarad och stressen har lagt sig en hel del. Det gick dessutom riktigt bra och jag ser för en gångs skull fram emot att få resultatet. Tänk att jag faktiskt kan bara jag vill!

Idag väntar lunch i en park med Sofie (parken lade jag till utan hennes vetskap, finns inte en chans att jag sitter inne i det här vädret) och sedan plugg till nästa kurs som är i full gång. Jag passar på att spendera lite tid med marsvinen också, de blir faktiskt mycket tamare ju mer man är med dem. Och med tanke på att de blev ganska försummade i förra veckan behöver jag plocka lite brownie points.

Nu ska jag ut i det fina vädret!

Efter 11 timmar i skolan belönade jag mig själv med en timmes träning. Kom utmattad hem till djuren som stirrade vilt på mig genom gallret. En timmes utevistelse med godissök fick de, mer hinner jag inte idag. Men tillsammans med timmen i morse har de i alla fall fått lite aktivering. Kände mig som världens sämsta matte när Curry blängde förebrående på mig under lugg.

Resten av veckan ser likadan ut, fram till lördag då tentan går av stapeln. Efteråt ska jag lägga mig och sova med marsvinen i deras inhägnad tror jag. Sömn är verkligen underskattat!

Natti

En pizza och några drinkar senare känns tentan inte alls så överhängande och jag kommer strax att somna bekymmerslöst. Pratade livsviktigheter med Åsa och hade sjukt trevligt - har inte skrattat så mycket på länge. Jag saknar dig Åsa!

Marsvinen har blivit aktiverade i timtals och förhoppningsvis blir jag inte som i morse väckt klockan sju av högljudda pipanden och galna glädjeskutt. De ser ganska trötta ut faktiskt...

Blir trött bara jag tittar på den här bilden så nu är det nog dags. Nattinatt!

      Välkommen hem lille Kummin!
      (Ja, det är faktiskt samma marsvin från två vinklar, tro det eller ej)





Kummin är ganska rädd men tycker att det är helt okej att äta persilja när han sitter i knät. Efter oräkneliga våldtäktsförsök har Curry börjat inse det faktum att Kummin inte är en hona och sist jag tittade till dem låg de och sov ihop. Curry har börjat göra mycket mer pratljud och verkar verkligen tycka om att ha sällskap.

Det svåraste för mig är att låta bli att ta upp och gosa med den här lilla ullbollen hela tiden. Han är så söt!

Efter en lååång dag av träning och plugg är jag äntligen hemma. Nu ska det byggas marsvinsbur eftersom morgondagen bjuder på nytillskott. Bebissvin med konstiga fötter var beskrivningen jag fick på mail och Curry och jag väntar med spänning. (Currys spänning är inte lika synlig som min, han ligger utfluten som en matta och sover.)

Omtentaplugget håller på att ta livet av mig och jag undrar om det kommer att gå - kommer jag klara det? Zoofysiologi är inte precis mitt ämne, men någonstans vill jag ju ändå lära mig. Svårt bara när man fått sådan aversion mot ett ämne att man mår dåligt så fort man tänker på det.

Dags att bygga bur och läsa igenom de sista tio sidorna till redovisningen i skolan i morgon. Halv elva i morgon bitti kommer bebisen, foton utlovas!

Efter en lååång dag av träning och plugg är jag äntligen hemma. Nu ska det byggas marsvinsbur eftersom morgondagen bjuder på nytillskott. Bebissvin med konstiga fötter var beskrivningen jag fick på mail och Curry och jag väntar med spänning. (Currys spänning är inte lika synlig som min, han ligger utfluten som en matta och sover.)

Omtentaplugget håller på att ta livet av mig och jag undrar om det kommer att gå - kommer jag klara det? Zoofysiologi är inte precis mitt ämne, men någonstans vill jag ju ändå lära mig. Svårt bara när man fått sådan aversion mot ett ämne att man mår dåligt så fort man tänker på det.

Dags att bygga bur och läsa igenom de sista tio sidorna till redovisningen i skolan i morgon. Halv elva i morgon bitti kommer bebisen, foton utlovas!

Veterinärbesöket gick bara bra och 1450:- fattigare men mycket lugnare gick jag hemåt med grisen i tryggt förvar. Bananpenicillin slank lätt ner och nu har vi myst på golvet en bra stund ihop. Efter att han ratat vitkålen och gått på födosök i hela mitt rum undrade jag vad felet var och insåg att med sina nyklippta framtänder kan han inte äta! Hö och småbitar går visst bra men han kan inte bita av någonting med framtänderna. Herregud! Jag trodde aldrig att jag skulle behöva fylla mitt marsvins matskål med finfördelad vitkål. Man får väl hoppas att han nu äntligen går ner i vikt i alla fall.
Annars väntar vi med spänning på marsvinsungen som flyttar hit från Tigerharen denna eller nästa vecka. Trots tappra försök att koncentrera mig på att plugga till omtentan i stället för att tänka på marsvin så går det sådär. Därför ska jag tvinga mig själv att sitta på biblioteket hela dagen i morgon för att slita mig från det söta lilla djuret.

Men först ska det sovas!

Jag räknade till sju tända ljus för Engla från mitt fönster. Cynikern i mig kan inte låta bli att tänka på att detta måste vara kvällspressjournalisternas våta dröm. Inte nog med att en 10-årig flicka försvinner, hon är dessutom blond, sockersöt och hette Engla.

I morgon ska jag ta min bäbis till doktorn för rutinkoll och kanske mer. Efter att ha gråtit hela söndagen då jag trodde att han skulle dö av urinsten (vilket inte alls var fallet då han glatt kissade senare) tar jag inga risker. Herregud, min nerver klarar inte av husdjur.

Efter en mycket lång dag ska jag nu äntligen sova. Är det ok att bara vilja krypa ner under täcket ibland och stanna där? Natti.

Marsvinsburen är pimpad med en extra tillbyggnad i form av lekhage. Curry verkar uppskatta hängmatta, nygammalt hus och gosig fleece. Han har till och med lyckats hitta toalettlådan, och klarat av att kissa i den (eller i alla fall strax bredvid), flera gånger.
Hur har då mitt rädda lilla omplaceringsmarsvin så totalt bytt personlighet på bara några dagar? Han går glatt runt utanför buren, letar mat, piper och gör popcornhopp. Svaret är klickerträning. Två dagars klickerträning med target har lett till ett piggt och roligt litet djur med bra mycket mer action än förut. Han bryr sig inte om buren över huvud taget, han som tidigare inte kunde komma in fort nog.
Klicker is the shit.

Min söte pojkvän har precis flyttat och jag älskar att kunna komma hem till honom utan andra människor som stör. Jag har nog aldrig varit i ett förhållande som har känts så enkelt, allting är bara mysigt och känns bra. Till och med när vi pratar om allvarliga saker är det sjukt gulligt. Känner mig äckligt sockersöt och tycker om det. Vad har hänt?

I morgon ska vi till Skansen och studera beteende hos apor hela dagen. Trodde att vi skulle sitta inne i mysiga terrariet men fick reda på att babianernas inhängnad är utomhus och vädret lovar snöstorm. Ga. Bara att plocka fram hundträningskläderna igen. Fast jag gillar verkligen att vara ute när det är riktigt dåligt väder. Kanske krävs det för att kunna hålla humöret uppe på vinterns hundkurser.

Nu ska jag ta mig ut och handla mat.